Om Pleo vore en tavla, hur hade Andreas Englund målat den?

Det var en gång en man som var med om en cykelolycka. 

På ett sätt kom han lindrigt undan. Livet fick han behålla, men ett ledband i vänster axel lossnade. Operation krävdes och armen blev obrukbar för en lång tid framöver. Och eftersom han under en tid hade haft problem med domningar i fingrarna, passade han på att göra en karpaltunneloperation i handleden i samma veva.

Det är Andreas Englund, konstnären, som berättelsen handlar om. Tiden för olyckan var förra året. 

Vad hade du gjort om du arbetade som konstnär och blev av med din högerarm? En smart karaktärsfråga att ställa på anställningsintervjun, inte sant?

Andreas hade fått jobbet.

För istället för att förkovra sig i sin sorg och sjunka in i rollen som den (fysiskt) lidande konstnären, provade han att måla med vänster hand. 

“Det hade jag aldrig gjort förut. Men jag märkte att det gick mycket bättre…” skrattar Andreas. 

“Jag var såklart inte skickligare med finmotoriken. Men min högra hjärnhalva, som styr min vänstra del, hjälper mig mer när jag målar. När jag jobbar med höger hand ser jag detaljer, och när jag jobbar med vänster hand ser jag helheten.”

Vad kan vi lära oss av det här? Många saker. Att det inte krävs tre månader i ett tyst retreat i Indien för att hitta nya vägar framåt. Att det går att vända något negativt till något positivt. Att karriären inte behöver vara över för att du tar ett nytt kliv.

Andreas är inte den typen av konstnär som ser konsten som sitt kall.

Ganska snabbt märkte Andreas att han gillade att kommunicera via bilder. Att bli Art Director på reklambyrå blev ett naturligt steg.

“Jag tyckte att mitt jobb var jättekul. Jag fick möjligheten att jobba med så fantastiska projekt och människor. Bland annat med Radiotjänsts kampanj för att få folk att betala tv-licensen. Den där vi tackade alla som betalade,” berättar Andreas.

Men hela tiden fanns konsten vid sidan av och efter ett antal år i branschen började nya vindar blåsa.

“Byrån som jag och min kreative partner Jesper jobbade på lades ner. Vi skildes åt när vi fick jobb på olika ställen. Vi hade haft så kul ihop, och plötsligt blev mitt jobb mer… bara ett jobb.”

Men det var långt innan det som Andreas kände att han ville utveckla sitt konstnärskap. 

“Det började växa fram i början av 2000-talet. Men problemet var att jag inte riktigt visste vad jag skulle måla,” fortsätter Andreas.

“I och med att jag är kommunikatör behöver jag liksom ta reda på vad jag vill kommunicera med mina bilder. Jag behöver en egen brief, till mig själv.”

Andreas fann ett koncept; En superhjälte i sin vardag. 

“Det var intressant att utmana stereotyper, ifrågasätta dem och visa på alternativ. Att inte vara perfekt, att vara stark men samtidigt svag på olika sätt,” förklarar han.

I och med att han jobbade i reklambranschen stötte han ibland på folk som sysslade med redaktionellt material. 

Hotell- och krogprofilen Pelle Lydmar upptäckte Andreas i mediebruset och visade intresse för hans konst. Där och då började Andreas fundera över om han ville livnära sig på konsten på allvar. Hur mycket skulle en tavla kosta? Gick det att leva på det?

“Man kan säga att jag hade en högaffel bakom mig, att jobbet inte var lika kul längre, och en morot framför mig, att lyckas som konstnär.”

Idag jobbar Andreas fortfarande som visuell kommunikatör, men genom konsten. 2014 sade han upp sig från sitt fasta jobb som Art Director och blev konstnär på heltid. 

“Jag började med ett uppdrag för Sony Playstation till den årliga E3-mässan. De skulle ha en tävling där man kunde vinna en tavla som skulle personifiera hela Sony Playstations värld. En pastisch på George Washington’s crossing the Delaware river. En riktig mastodonttavla. Men istället för Washington och hans soldater, skulle jag måla karaktärer från Sony Playstation.”

Kort därefter skaffade Andreas en agent och utvecklade en egen hemsida, där han till en början sålde printar. Numera hittar du dem till försäljning här.

Många kan relatera till idén om den svaga superhjälten och det blev direkt ett ganska framgångsrikt recept.

“Många tyckte det var intressant att han var äldre. Seniororganisationer hörde av sig och ville använda bilderna i sin kommunikation. En tysk terapeut som behandlade våldsamma män hörde av sig och ville använda bilderna för att rucka på stereotyperna kring misslyckade män. Tavlorna blev ett intressant diskussionsämne. Vad händer när man inte är perfekt? Vad händer när man blir gammal?”

Efter att ha levt större delen av sitt vuxna liv i Stockholm flyttade Andreas hem till Falun med fru och barn 2017. Hon jobbar också som formgivare.

“Vårt företag kretsar kring min konst och hennes grafiska designverksamhet. Ibland jobbar vi ihop, men oftast var för sig,” berättar Andreas

Att skaffa Pleo var inget stort beslut, även om allt som underlättar bokföringen är välkommet.

Det var företagets revisor som rekommenderade Pleo.

“Hon hade fullt upp och kände att hon inte behövde hålla på med kvittoredovisning, eller att vi skulle behöva betala för det. Andra kunder använde Pleo och hon tyckte att det fungerade bra med Fortnox som vi använder. Hon sade att vi skulle spara in pengarna snabbt. Härligt, tänkte vi” säger Andreas.

Andreas och hans fru har varsitt kort som de använder till kortare resor, prylar och utrustning som inte har så höga belopp. 

“Idag blir du störd hela tiden av notiser och meddelanden kors och tvärs. Man kan bli galen på sådant. Men Pleo är hela tiden kommunikativt och kan pocka på uppmärksamhet på ett sätt som inte känns så störande. Liksom bara ‘Nu är det lite tomt’, ‘Dags att fylla på’. Det uppskattar jag.” 

Tack, Andreas. Vi uppskattar dig! Och till dig som inte använder Pleo än:

Att leta upp ett fysisk kvitto, kopiera det, häfta fast originalet och sätta in i en pärm tar (en bra dag, när du inte råkat lämna jackan med taxikvitton i stugan eller helt glömt bort var du förvarar mappen) ungefär en kvart. 

En stor tavla av Andreas Englund tar upp till 200 timmar att göra. 

Det motsvarar hanteringen av cirka 800 kvitton. Antalet inköp av nya penslar och konstnärsmaterial, resor och andra utgifter drar snabbt iväg. Blir det 20 kvitton per månad lyfter ingen på ögonbrynen. På ett år blir det 240 kvitto. 

På drygt tre år har Andreas sparat in tillräckligt mycket tid för att hinna måla något såhär fantastiskt:

Nu var det inte tack vare Pleo som den här tavlan fick se dagens ljus. Men ändå… tänk vad du hade kunnat göra om du fick 200 timmar över. 

Under 2022 kan du se Andreas målningar på Pelle Lydmars galleri Sergelgatans konsthall i Stockholm, samt på Fine Art Gallery i Oslo. I dagarna blir en tavla som ska hänga på Strandvägen 1 i Stockholm färdig – kila förbi och kolla!